Med två av tre vuxna barn utomlands så håller vi kontakten mest via datorn. Det är så roligt att kunna läsa om deras vardagar i bloggform. Det känns lite som om jag är med. Jag känner verkligen igen dem i deras sätt att skriva
Nu har jag blivit lockad att försöka själv. Det trodde ni kanske inte?
Visst trodde jag att de skulle lämna samhället de väste upp i och visst var jag säker på att de skulle resa, men inte tänkte jag någonsin att de skulle bosätta sig utomlands. Så är det i alla fall just nu även om det för den ena bara gäller ett år, men det man ju inte heller hur det blir. H skulle bara arbeta utomlands en sommar och hon blev kvar!
Jag kommer ihåg hur farmor pratade om när pappa första gången skulle åka utomlands några veckor. Hon tyckte att det var väldigt märkvärdigt. Undrar vad hon skulle säga nu
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ah, vad roligt! Nu kanske jag far lanka till dig ocksa?! Och kul att du kunde ateranvanda mina gamla farger! Puss puss
Tack för inspirationen! Nu bloggar jag med. magganp.blogspot.com
Skicka en kommentar