Sjukvården - tillägg

Den femte journalen kom idag som vanlig post och utan inbetalningskort.

Sjukvården

I morse hade jag tid på röntgen klockan 9.00. På papperet stod det att jag skulle vara där 10 minuter innan. (Varför skrev de inte 8.50 på en gång?) Jag var i alla fall på röntgen redan kvart i och fick komma in på en gång. Fem i nio var jag klar. Fantastiskt! Dessutom var personalen väldigt trevlig.

På begäran av en läkare skrev jag en "problemdagbok" i somras. Jag skickade in den 1 augusti. Sen ringde jag 1 oktober för att fråga om den kommit fram. Jag fick tag på en sköterska som lovade att höra av sig. Snart har det gått en månad igen. Ett enkelt svarsbrev "Vi har mottagit... Vi hör av oss..." skulle ha besparat mig tid och oro. Säkert en massa andra människor också.

Jag har skickat efter mina journaler. Jag skrev ett brev till centralarkivet så alla avdelningar borde ha fått det samtidigt. Inom en vecka hade jag fått svar från 4 av 5. Två journaler kom som vanliga brev. Två kom som rekommenderade brev varav det ena innehöll ett inbetalningskort. Varför olika?
Nu är jag inne på tredje veckan och igår ringde jag till den femte avdelningen för att fråga efter journalen. Sköterskan visste inget, men skulle kolla upp det.
Spännande och se om den femte kommer. Är brevet rekommenderat? Får jag betala?

Pelargoner

Det är 3 grader varmt. Hälften av mina pelargoner står fortfarande ute och blommar för fullt. De började blommma i augusti. De som står inne ser så tråkiga ut och det var länge sedan de blommade.
Tar jag in de fina så kommer de snart att se likadana ut. Det är för torrt i lägenheten.
Ska jag slänga allihop när de inte blommar längre eller ska jag, åter en gång, spara dem till våren? Det blir en massa pyssel som jag inte är särskilt förtjust i och jag lyckas aldrig få igång blomningen förrän sent på sommaren.
Men det är så svårt att slänga något som fortfarande lever och kanske lyckas jag med blomningen den här gången.
Nu är det 2,8.
De får stå ute ett tag till. Fryser de så är de lättare att slänga.

Flicka - tjej - kvinna

Flicka är jag knappast längre, men är jag en tjej?

När jag umgås i min bokcirkel så känns det helt ok om någon säger tjejer om oss i gruppen.
I en kvinnlig elevgrupp känns det också ok att använda ordet tjejer.
För mig fungerar det bra i en grupp kvinnor. Vi är på något sätt "tjejer" tillsammans. Det är kanske sättet att umgås.
Däremot gillar jag inte att bli tilltalad som tjej och absolut inte av en man i min ålder.
Det kanske är menat som en komplimang? Men jag tycker inte om det.

Är jag gammaldags? Hur gör man i Italien?

Är det fel att vilja vara kvinna i min ålder?

Höstsöndag

En riktig höstsöndag! H har precis åkt hem. Det blev inte särskilt sent igår och jag drack bara ett glas vin, men ändå känner jag mig frussen och trött. Det är nog vädret!
Vi pratade om lateralt tänkande igår. Ett sätt att tanka på "tvärs" för att få igång idéerna. (Kolla http://www.huvudsidan.se/ )
Jag ska lägga mig i badkaret, tända några ljus och fundera lite lateralt kring mitt liv.

Telefonsamtal och minnen

Snön var borta när jag vaknade, men nu har jag blivit påmind om att jag snart måste sätta på vinterdäcken.
En god vän från Ödeshög ringde idag. Det var länge sedan vi pratade.
Hon och hennes man hade varit på Kreta och där hade de träffat folk härifrån. Naturligtvis hade hon berättat att hon kände mig och - hör och häpna. Båda familjerna kände mig, de inte bara visste vem jag var. Världen är liten!
Dessa möten gjorde att hon ringde mig.
Vi pratade en lång stund och sen bestämde vi att till våren ska de komma hit. Det var så roligt att prata med henne. Tänk att vi bodde i Ödeshög i två år! Mamma dog precis när vi flyttat ner och vi flyttade dagen efter H`s tvåårsdag. Jag minns att jag köpte ett pussel till honom. Det var ett pussel med 30 bitar och han kunde lägga det! Däremot kunde han inte hoppa jämfota!
Det fanns ett bageri med otroligt billigt och gott bröd. När man handlat en limpa, fyra bullar och lite småkakor så sa damen innanför disken "-Blir det för mycket med 14 kr". Jag borde kanske sagt att det var billigt. Kunde hon räkna? Undrar om de gick i konkurs?

Nu har jag tvättat och städat, ätit en god broccoli och kycklingsoppa, pratat med två av mina barn i telefon, beställt en orbitrek och bestämt vilken mat jag ska laga till mina middagsgäster i morgon. H kommer och hans högstadielärare med man.

Första snön

Det snöar! Undrar om jag borde ta in pelargonerna? Men - det är så sent så jag lägger mig i stället.

Mer kommunikation

Gårdagens upplevelser fick mig att fundera.

Först en episod 1963.
Vi var i Frankrike och där kunde människor bara franska. Det kanske är annorlunda nu? Min pappa gick in i en affär och så "Hej på er kärringar" med vänlig röst och ett stort leende. Jag tyckte att det var fruktansvärt pinsamt men kvinnorna i affären var alldeles förtjusta. Vilken service han fick!

Carina pratade om hur vi påverkar den vi talar med. 55% är utseendet, 38% hur man låter och bara 7% vad vi säger och det blir ju tydligt när jag tänker på vad pappa gjorde.
Kroppsspråket är viktigt! Inte minst för att lura sin egen hjärna att man mår bättre än man gör och på det sättet få andra människor att lyssna.

Hos läkare borde det vara så att om man visar hur sjuk man känner sig så skulle de lyssna, men det är tvärt om. Har man kraft så lyssnar de bättre och gör mer - motsägelsefullt, men sant. Det stämmer så länge man orkar prata, sen blir det annorlunda. Det blev tydligt den gången jag hade njurbäckeninflammation. Så länge jag bara sa att jag mådde dåligt så togs jag inte på allvar, men när febern steg över 40 och jag inte orkade prata. Då lyssnade de.
Det är spännande med kommunikation

Andra tankar som dök upp var att min pappa måste ha älskat att synas, det var ju inte bara den gången han ställde sig i centrum. Jag vet att många uppfattade honom som ganska grå bredvid mamma, men det kanske fanns de som uppskattade hans humor. Så sorgligt att jag aldrig fick lära känna den sidan av honom.
Som barn gillar man ju inte när föräldrarna syns så mycket, eller?

Kommunikation

Mammografi är inte så kul, men det är bra att vi får göra det. Det kändes inte så roligt att åka dit men allt gick bra och jag kände mig nöjd över att det var avklarat när jag klev på bussen hem. Det var mycket folk men det fanns ett säte ledigt bredvid en kvinna.

Jag satte mig och naturligtvis ville jag använda säkerhetsbältet. Det blev lite bökande för att hitta bältet. När man håller på så nära en annan människa så är det svårt att låtsas som om hon inte finns, som man gör i en hiss, därför började jag prata. Jag sa väl något om bältet och hon sa nåt annat och plötsligt satt vi där och pratade, eller kommuniserade. Så mycket man hinner prata om när man träffar en människa och får kontakt.

Innan hon klev av bussen fick jag hennes visitkort och så bjöd hon mig som gäst på sin föreläsning.

När hon klivit av började mannen mitt emot att prata och berätta om när han hade hjälpt några kvinnor på ett tåg. Det var tydligt att han lyssnat på vad vi pratat om och ville var med på ett hörn, men inte förrän han blev ensam med mig. Undrar hur många andra som lyssnade? Tyvärr måste jag kliva av vid nästa hållplats.

Jag gick på föreläsningen "Ser du vad jag säger? Hör du vad jag menar?" Det var en mix av teater och föreläsning. Det var många typer man kände igen både i sig själv och andra. Bara hur vi hälsar på varandra var så vi kiknade av skratt. Hon visste verkligen vad hon pratade om och hon hade arbetat med kommunikation hela sitt liv. Uppvuxen i en skådespelarfamilj och sen arbetat med kommunikation på olika sätt inom teater, TV och nu med föreläsningar. Hon heter Carina Ahrle och jag har sett hennes pappa i många filmer.

Jag som i morse trodde att dagen skulle innehålla mammografi och kanske lite TV. Jag fick vara med om att möta två nya människor, prata om en massa intressanta saker, och inte minst skratta. Vilken bra dag det blev!
Efteråt föreläsningen skjutsade jag henne till hotellet så vi hann prata en stund till.

Höstsöndag

Idag regnade det igen!
Det är verkligen höst och det innebär att man med gott samvete kan sitta inne en hel dag med yllestrumpor, tända ljus och filt om axlarna.
E, M och jag har suttit i E´s sommarstuga hela dagen. Vi drack kaffe, lagade mat, drack kaffe och naturligtvis pratade vi om allt mellan himmel och jord.
Det pratade om det vi läst om i DN på morgonen.
-Vi tror att vi sparar när vi köper stora eller många paket för ett billigare pris per förpackning. Sen slänger vi så mycket så i slutändan blir det ändå dyrare. Jag borde tex inte köpa en hel liter mjölk eftersom jag oftast slänger det sista. Jag ska titta på vad jag slänger den närmaste tiden. Det kanske finns pengar att spara!
Vi pratade om vädret, böcker, barn och miljoner andra saker. Timmarna bara rann iväg.
Det var en riktigt skön höstsöndag!

Temperatur

Efter flera dagars regn lyser äntligen solen, men det är kallt. I morse var det 0,9*. Nu är det 5,9. Löven samlas på marken och man behöver både halsduk och vantar när man går ut.

Vilken skillnad mot Rom och Tucson även om det räknas som höst där också. Det är ju på norra halvklotet.

I Ecuador satte jag på mig tröja och jacka när jag kom upp i bergen och temperaturen var under 15.

På våren tycker man att det blir varmt när det går över nollan. Temperaturen är verkligen relativ.

Det är i alla fall vackert med gula löv och blå himmel - lite svenska flaggan.

En långsam dag

Det har varit en långsam dag. Jag har varit hemma en vecka och nu längtar jag efter sällskap.
Jag har försökt ringa mina barn, men ingen har svarat.
Inga människor verkar vara hemma just när jag längtar efter sällskap.
Jag har läst tidningen och tittat på TV.
Det blev lite sytt och lite stickat.
På sykursen har vi fått lära oss att man kan tråckla med symaskinen. Det går fort och är inte så svårt. Nu är klänningen tråcklad och jag har lärt mig något nytt. Förhoppningsvis får jag hjälp med provning på måndag.
Det var den första dagen av sjukskrivningen som var tråkig, men i morgon är det en ny dag och då ska jag träna.
Nu ska jag lägga mig i badkaret!

Stickning

Jag har börjat sticka!
Jag har länge haft en massa hemfärgade garner liggande i garderoben och eftersom det är en massa smånystan så har jag inte vetat vad jag skulle göra med dem. Nu har jag börjat sticka en slags axelvärmare som jag såg i boden på Taxinge.
Mitt garn är inte precis som det som fanns där, men nu provar jag, och vem vet, det kanske blir något bra. Det är i alla fall roligt att sticka. Det har jag inte gjort sen jag stickade vantar till H och det var ett tag sedan. Undrar om de fortfarande "lever"?
I morgon kanske jag syr lite också. Jag ska i alla fall göra min sykursläxa.
Men det verkar roligare att sticka

Bokcirkelhelg

Tidigt på lördagmorgon styrde vi mot Mariefred. Med en liten paus vid en trädgårdsmarknad var vi framme strax före tolv. Den andra bilen har kommit precis innan.

Det fanns 5 sovrum i det fantastiska gamla huset. Det fanns några enkelrum och jag fick ett av dem. Ett litet rum med blommig tapet. Alla rum hade sin speciella karaktär och det var inte lätt att välja.


Vi åt vår medhavda lunch och gick sen en stadsvandring med guide. Det blev en trevlig runda med en guide som var precis så virrig som vi kan vara ibland. Kan det var åldern? Fantastisk i alla fall med så många gamla välbevarade hus.

Utanför rådhuset träffade vi Ulla Trenter och det var ju passande för en bokcirkel.

Grafikens hus hann vi också med. Visst fanns det fantastiska bilder, men all konst tilltalade inte mig. Jag kanske börjar bli "för gammal". Kaffet var den största behållningen.

Tillbaka i det gamla huset satte vi igång med matlagning. K hade förberett det mesta så det var lätt fixat. Men det är fantastiskt hur lätt det är med tio kvinnor. Alla sätter bara igång och så är allt klart. Diskussioner om arbetsfördelning behövs inte!

Det blev en lång trerätters middag. Vi läste dikter, pratade om vad vissa ord, t.e.x långsamhet, betyder för oss och så diskuterade Harry och Moa Martinsson som var våra senaste författare. Naturligtvis drack vi vin, men konstigt nog hade vi massor kvar på morgonen. Det blev en fantastisk kväll innan vi sent kom i säng.


Mellan åtta och nio vaknade alla och kom släntrande nerför trappan. Efter en lång frukost med mera prat satte alla självklart igång med städning.

Lite smolk i bägeren blev det när vi upptäckte att någon hade brutit sönder tanklocket på den ena bilen. Det blev polisanmälan och oro, men de hade inte fått just någon bensin och det finns ju försäkringar.


Ett besök på Taxinge slott slott var inplanerat. Allén till slottet var det pampigaste och visst låg det vackert men jag var trött så det blev bara en stillsam vandring genom trädgården och en lunch i slottet innan vi fortsatte hemåt.Med ett "Det här måste vi göra om" släpptes jag av vid porten.


Det var lätt att somna efter trevlig helg full av umgänge och nya intryck.

Tvättstugetid

I dag stal jag en tvättstugetid!

Jag bokade för en vecka sedan och "visste" att det var på fredagen jag skulle tvätta. Samlade ihop lakan , handdukar och allt som låg i tvättpåsen och gick ner i källeraren och började tvätta. Det blev två maskiner.

Efter en knapp timme kom jag ner för att hänga. Då möter jag en irriterad ung man som sa att det var hans tid. Mycket riktigt, min tid var i morgon. Hans irritation gick fort över, det är ju svårt att vara arg på någon som ber om ursäkt, och jag fick hänga min tvätt i torkrummet bara han fick tvättstugan. Jag var ju klar så det gick bra.

Visst kände jag mig lite dum som inte hade kollat ordentligt, men nu är tvätten klar och jag har rena lakan .

I morgon finns det nu en ledig tvättstugetid!

På bussen

Det var så skönt på bussen in till stan. Ovanligt lugnt och skönt, men det är ju inte så ofta jag åker mitt på dagen. Kanske berodde det på tiden? Chauffören körde nog extra lugnt och solen sken.

Men, sen kom jag på det! - Inga mobiler!

Det var inte förrän grannen tog upp en mobil och ringde som jag förstod vad som var så ovanligt.

Det var länge sedan jag satt på bussen utan att höra alla dessa musiksnuttar och mer eller mindre högljudda samtal. Visst lyssnar jag och fantiserar om hur de lever sina liv, men bussresan idag var riktigt vilsam.

På hemvägen var det precis som vanligt.

Glädje

Jag har varit hemma från jobbet idag. Jag har länge haft ont i en fot och nu sa det stopp. Jag får en cortisonspruta på måndag så det blir säkert bra.

Men tänka sig - människor bryr sig.

Det kom ett blombud!!! Det är verkligen inte varje dag som jag får blommor. Vackra var de dessutom. Tack!

En arbetskamrat ringde och frågade hur jag mådde.

En annan ringde och frågade om jag ville gå med ut och fika. Det orkade jag inte men jag blev glad över att hon frågade.

Jag måste verkligen komma ihåg hur glad dessa människor gjorde mig idag, så att jag kan tänka på det när någon annan har det lite besvärligt och förhoppningsvis göra dem glada.

Nu har jag dessutom dammsugit och diskat så det ser riktigt trevligt ut här hemma. Skönt när man går mellan sina fyra väggar.

Nu börjar jag också!

Med två av tre vuxna barn utomlands så håller vi kontakten mest via datorn. Det är så roligt att kunna läsa om deras vardagar i bloggform. Det känns lite som om jag är med. Jag känner verkligen igen dem i deras sätt att skriva
Nu har jag blivit lockad att försöka själv. Det trodde ni kanske inte?

Visst trodde jag att de skulle lämna samhället de väste upp i och visst var jag säker på att de skulle resa, men inte tänkte jag någonsin att de skulle bosätta sig utomlands. Så är det i alla fall just nu även om det för den ena bara gäller ett år, men det man ju inte heller hur det blir. H skulle bara arbeta utomlands en sommar och hon blev kvar!

Jag kommer ihåg hur farmor pratade om när pappa första gången skulle åka utomlands några veckor. Hon tyckte att det var väldigt märkvärdigt. Undrar vad hon skulle säga nu